Svensk ordbok 2009, webbversion
skälla u
´
t
verb
skällde skällt
,
pres.
skäller
skäll·er
●
ge kraftigt ovett
komm.
chefen skällde ut dem för att de störde honom
skälla ut ngn
sedan 1731
Subst.:
vbid1-890293
utskällande
,
utskällning